Today is Stevie the Stomas 3 week birthday, yay! To think how life has changed in these three weeks. It feels like Stevie has given me my freedom back, a new quality of life and change.  Sure it’s been daunting but after the ordeal before the operations and the months before this is amazing. I know I’m still behind on sharing my story from before surgery but as soon as I get a laptop I’ll get back to sharing those stories too. It’s difficult writing it all on my phone – I’m not the most high tech person going, haha.

So today me and Stevie have just taken it easy, had a chilled day. I got hold of my doctor at the gastro clinic and he is sending me a slip so I can get some blood work done, so happy about that. I’ve been getting a bit dizzy when I stand up and I know it’s not due to food because I sure am eating. It turns out I haven’t had blood work done since 4th November so it’s well over due, specially as my blood level was at 95 when I left the hospital (sure I know it’s better then the 75 I was at but I should be in 3 digit numbers). After that I spoke to a less nice woman at the urologist who didn’t really listen to me and just talked like she hadn’t spoken to a soul all week. It wasn’t until the end of the phone call that I really got to bring some input.  Last night I left my clip on my catheter to see if I woke up during the night due to bladder feeling full and how much I got rid of through the night, and it was a good result. So after the woman was very negative telling me all the awful things that could happen now in the next step she changed her mind and said that sounded good. I also managed to squeeze in at the end of the conversation that I’m worried that I’m getting a urinary infection thanks to that she seemed to listen an kick into gear to get the ball rolling. However, the hospital is closed on Friday so maybe, only MAYBE would I be able to get a time on Thursday to remove the catheter but she thought Monday would be better. I wish I could go tomorrow!
Now I’m hungry, so let’s see how we can celebrate Stevie ❤

By the way, I have a little secret to share about my mood at the weekend, I’ve been too embarrassed about it until now, but I’ll tell you about that tomorrow instead 😉
Oh, here is a picture of Olga after having done some Olympic show with her toy mouse for me.

Här är en bild på Olga efter att hon avslutat någon sorts olympiskt uppträdande med hennes leksaks mus för mig.
Idag fyller Stevie Stomin 3 veckor, shoohoo! Tänk hur livet kan förändras på tre veckor. Det känns som om Stevie har gett mig min frihet tillbaka, en ny livskvalité och förändring. Visst är det skrämmande men efter alla prövningar innan operationen och månaderna innan dess så är detta underbart. Jag vet att jag fortfarande efter med att dela mina berättelser från innan operationen men så fort jag får en laptop så kommer jag komma igång med att dela dom händelserna också. Det är svårt att skriva på min mobil – jag är inte den mest tekniska personen omkring, haha.

Så idag har jag och Stevie tagit det lugnt, haft en slapp dag. Jag fick tag i min läkare från mag-och tarm avdelningen och han ska skicka mig remisser så jag kan få lite blodprover tagna vilket jag är väldigt glad över. Jag har börjat bli lite yr igen när jag ställer mig upp och jag vet att det inte har med mat att göra för att nu äter jag som bara den. Det visade sig att jag inte har fått blodprov tagna sedan den 4:e november så det är långt över tiden, speciellt eftersom mitt blod värde var på 95 när jag lämnade sjukhuset (visst det är bättre än 75 som jag låg på innan men jag borde vara tre siffrig). Efter de pratade jag med en mindre trevlig kvinna på urologen som inte riktigt lyssnade på mig och bara pratade och pratade som om hon inte pratat med någon på hela veckan. Det var inte förrän vid slutet av samtalet som jag egentligen fick något sagt. I natt behöll jag klippet på min kateter för att se om jag vaknade när blåsan behövde tömmas och hur mycket jag kunde tömma den på under natten, och det visade bra resultat. Så efter kvinnan hade varit extremt negativ och berättade alla hemska saker som kunde hända nu i nästa steg så ändrade hon sig och sa att det lät bra. Jag lyckades också klämma in mot slutet av konversationen att jag var orolig att jag kanske höll på att få urinvägsinfektion och tack vare de så verkade hon lystna och ville försöka få igång bollarna. Tyvärr har sjukhuset dock studiedag på fredag och är stängt så kanske, men bara KANSKE kan jag få en tid på torsdag för att ta bort katetern men hon trodde att måndag skulle bli bättre. Jag önskar jag kunde gå imorgon!

Nu är jag hungrig, så vi ser hur vi kan fira Stevie ❤

Har förresten en liten hemlighet att dela med mig angående mitt humör över helgen, har skämts till nu om det men de delar jag med mig imorgon istället 😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s