Today I’m having a rant!

 Well that’s me now working part time. Guess what, I’m exhausted! All I can say is that I am grateful I got picked up after work and that dinner is already ready because trying to get something done now would be a big no no for me. I don’t understand how doctors can be such slaves to the system when their job is to help people, and I don’t understand why the systems need to be so idiotic that the doctors can’t do their jobs and actually look after people without being cowards and not standing up to the system. I have now been off work since September, really run down, weak and unable to leave the house. Anaemic, malnourished, sleep deprived and in pain was how I spent a few months before spending time in the hospital and then getting rushed in for surgery removing my colon. All this leaving my body extremely weak and worn down, in need to recover and rebuild, and my mental health trailing behind trying to get my head around the pain, the worry, the stress and the panic of this crazy situation. When a simple task like having a shower and changing stomabag becomes a huge task you know something isn’t quite right. How a doctor (my gastro doctor who in the middle of all this was still pretty nice) can then turn around to someone who is practically in tears due to this exhaustion and say ‘well your blod work is all good so I have no ground to back you up on and the social insurance company will just start chasing me, but get in touch with your normal GP and see if they can look into your exhaustion’. Give me a break, I am so mentally and physically exhausted, now having to work 50% so half days all week, as well as go to physio twice a week to make my body strong again, and go to mediyoga to try to not stress too much and learn how to find an inner calm and paus mode, and on top of this maybe do a few things to contribute to the household work and then somehow find the time to rest and recharge and now on top of it all find the energy and time to get through to the GP, get an appointment and explain the whole bloody story again. Please help me someone. I am tired. This stresses me out and makes me more tired. I want to be well again, I want my energy back. Do I really need to go through all this hassle?! I would like to point out that my doctor is pretty good and does listen to me otherwise (gastro doc).

Anyway, I’m giving these half days a chance, who knows maybe a miracle will happen and I can suddenly function with more energy, but if this doesn’t happen within a day or two then I guess its time to sit on the phone and hope to see a doctor, be nervous about that and just pray to see someone who listens to me instead of someone who is worried about the system.

On a positive note, played shuffleboard for the first time since surgery on Saturday, it was only the second time I’ve every played it. The first time I did not like it in the slightest, I was too heavy handed and not in the mood for that game but this time it went really well, maybe because I’ve lost muscle mass (sounds like a good excuse ey).  However this positive and lovely evening was less enjoyed on Sunday. Despite having spent half the day in bed relaxing on Saturday, followed by afternoon on the sofa my body on Sunday felt like I’d ran a marathon round town during the day, danced all night and to top it off hungover. Just for the record none of that is actually true, I rested ALL day Saturday, did NOT go dancing and only had one glass of wine with dinner and then water all evening. So in turn Sunday was spent in pjs on the sofa all day, which wasn’t too bad apart from the tiredness and feeling crappy and then to top it off one of our family cats, my baby of 10 years, Poopooh had gone out and was missing. I spent the rest of Sunday worried and feeling totally useless and hating the fact that I’m in a completely different country and cannot do a thing to help. So for the past couple of days I’ve been praying that he comes home and visualising him sitting behind the back door hoping that I can somehow transfer my thoughts to him and help him home. Just get back home Poopooh, I love you.

Well I think I am gonna stop typing now. Today is a heavy day with heavy thoughts and I am tired. So I hope you all are having a better Monday than I am.

By the way, do I have many people who read this in English? Or many in Swedish? Some days I really struggle writing in both languages…But I don’t want to stop writing in one of them if people are reading it. So a little show of hands would be very appreciated, thank you please.

 

Idag ska jag klaga lite!

Jaha ja, då jobbar jag halvtid nu. Kan ni tänka er, jag är helt utmattad! Allt jag kan säga är att jag är tacksam att jag blev hämtad efter jobb och att middagen är färdig redan för att om jag skulle försöka få gjort något mer nu så hade de varit ett stor nej för mig. Jag förstår inte hur läkare kan vara såna slavar till systemen när deras jobb är att hjälpa människor, och jag förstår inte varför systemet behöver vara så idiotiskt att läkarna inte kan få göra sitt jobb och verkligen ta hand om människor utan att vara ynkryggar och inte stå upp för patienternas hälsa mer. Jag har varit sjukskriven nu sen september, riktigt nerkörd, svag och inte kunnat lämna huset. Anemisk, undernärd, sömnbrist och i otrolig smärta var mitt levnadstillstånd i flera månader innan jag kom in på sjukhuset som sen ledde till akut operation med borttagning av tjocktarmen. Hela denna resan lämnade så klart min kropp extremt svag och utsliten, i stor behov av återhämtning och återuppbyggnad, och min mentala hälsa halkade bakom och försökte förstå sig på allt som hänt, smärta, oron, ångesten och stressen av hela denna galna situation. När en enkel uppgift som att duscha och byta stomipåse känns som en jättestor uppgift vet du att något inte stämmer. Hur kan då en läkare vända sig om till en patient som är i tårar på grund av denna utmattningen och säga ‘ tja dina blod prover visar att allt är bra så jag kan inte ordna en förlängning av din sjukskrivning eftersom försäkringskassan i så fall kommer att jaga mig, men ta kontakt med din vårdcentral istället och se om dom kan undersöka utmattningen du har’. Ja men kom igen, jag är så mentalt och fysiskt trött, och nu ska jag jobba 50%, alltså halva dagar hela veckan, samt gå till sjukgymnasten två gånger i veckan för att göra min kropp stark igen. Utöver de så går jag på mediyoga för att försöka hitta ett inre lugn och stressa mindre samt hitta de vilopauser som behövs. Ovanpå de så kanske göra lite små jobb i hushållet och sen på något sätt hitta tid att vila och återhämta mig och nu måste jag samla energi och hitta tid till att ringa vårdcentralen, hoppas att får en tid och förklara hela min jädra historia för någon igen. Snälla hjälp mig någon. Jag är trött. Jag känner mig så stressad av allt detta och de gör mig ännu mer trött. Jag vill va bra igen, jag vill ha tillbaka min energi. Måste jag verkligen genomlida allt detta?! Jag vill dock påpeka att min läkare ändå är ganska schyst faktiskt och brukar lyssna på mig (mag o tarm läkare).

Hursomhelst så ska jag ge dom här halva dagarna en chans, vem vet kanske ett mirakel sker och jag kan helt plötsligt funktionera med mer energi, men om detta inte händer om en dag eller två så antar jag att jag får sätta mig på telefonen och hoppas att få träffa en doktor, vara nervös över det och bara hoppas och be om att träffa någon som lyssnar på mig istället för någon som är orolig över systemet och försäkringskassan.

En positiv sak har jag, i lördags spelade jag shuffleboard för första gången sen operationen, det var bara andra gången jag någonsin spelat de. Första gången tyckte jag inte alls om spelet, jag var för hårdhänt och inte alls i rätt sinnestillstånd för spelet men denna gången gick det riktigt bra, kanske för att jag har förlorat muskelmassa (låter som en bra ursäkt eller hur). Hursomhelst så var denna positiva trevliga kväll mindre trevlig på söndagen. Trots att jag hade spenderat halva dagen i sängen och hade en avslappnad lördagsmorgon, följt av en eftermiddag på soffan så kändes min kropp som om jag hade sprungit ett maraton runt stan under dagen, dansat hela natten och sen ovanpå allt var backis på söndagen. Bara så ni vet så stämmer inget av de alls, jag vilade HELA  lördagen, gick INTE ut och dansade och hade bara ett glas röd vin med matten och sen vatten resten av kvällen. Så söndagen spenderade jag i pyjamas på soffan hela dagen, vilket inte va så illa bortsett från tröttheten och att må uselt och sen som pricken över i:et så en av våra familjekatter, min baby på 10 år, Poopooh hade smitit ut och inte kommit hem. Jag spenderade därför resten av söndagen orolig och ledsen och extra upprörd över hur jag hatade att jag var i ett helt annat land och inte kunde göra något alls som hjälp. SÅ nu dom senaste dagarna har jag bara bett att han kommer hem och visualiserat honom utanför bakdörren och hoppas att jag på något sätt kan överföra mina tankar till honom och hjälpa honom att hitta hem. Bara kom hem Poopooh, jag älskar dig.

Ja jag tror att jag ska sluta skriva nu. Idag är en tung dag med tunga tankar och jag är trött. Så jag hoppas att ni har en bättre måndag än mig.

Förresten, had jag många läsare som läser detta på svenska? Eller engelska? Visa dagar har jag det riktigt svårt att skriva på båda språken, och tyvärr får nog mina svenska texter mest stryk med språket, men jag vill inte sluta om det hjälper någon och det finns läsare. Jag skulle uppskatta väldigt att få veta om de är så, tusen tack.

5 thoughts on “Fed up rant

  1. Oh yes, dear Charlotte, I enjoy reading your posts. For years my husband has been trying to convince my daughter to get the operation you got but it must be one’s own decision. I am friends with your mom on Facebook. Continuing prayers for your speedy recovery. You are a very beautiful, brave young lady!

    Get Outlook for iOS

    Like

    1. Aaw thank you so much! I hope she can keep her life in control and be happy without surgery, if not then just remember that it doesn’t have to be so bad. With the right attitude it can be a life saver 🙂
      Thank you for your lovely words!

      Like

  2. Hello my little Charlie I read these in bulk lol. I miss them sometimes then do a catch up on them all. I love your spirit, I love your strength, I love determination, I love you. I know you must really get down and I can’t for one minute understand how hard it is for you, but you are such an inspiration and a very special young lady. You will get there my lovely. Gain extra strength from your good days, to help you through the bad

    Sending you all my love best wishes and prays 😘😘

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s