Detta inlägg finns på dålig Svenska längst ner också. (This blog is in bad Swedish at the bottom too.)

Yesterday was my birthday. I have always loved birthdays and celebrating but ever since moving to Sweden I start dreading my birthday and become quite down the week before it. Same happened again this year, however when it got close enough for me to start celebrating – Saturday night – I started to feel grateful instead. After the year I have had it sort of dawned upon me that if it wasn’t for the fact that surgery was available and I got Stevie, then I might not have been able to be here to celebrate this birthday. This year has been one of the toughest in my life, taking a mental and physical hit. I have been terrified and had to undergo things I would never have been able to dream of doing. Last year I spent my birthday at a spa, I had a bit of a flare at the time, but I thought I was on the way out of it. To think how the year spiralled away is crazy, but to think that I am still here as well as I am is even crazier!

I love birthdays, I think everything should be celebrated, and to those who usually complain about birthdays I always say “well don’t celebrate getting older, just celebrate surviving another year” – and this year I am definitely celebrating surviving the year!

I usually end up feeling down around my birthday in Sweden because I miss having my mum and sister with me on my birthday, all my friends and the 3 different parties/night outs that usually got planned. I miss having a week of celebrating a birthday, no matter how big, surrounded by people I love. It’s not quite the same for me here, my full life has changed in Sweden compared to how it was in England, however now I don’t think I would have the energy for all that partying. But it was a special birthday this year none the less.
I arranged a lovely meal with my cousins on the Saturday, let myself be creative and decorated the table beautifully – I love doing this – with plants, flowers and small decorations which once upon a time were my Mormors (maternal grandmothers), I played Frank Sinatra while we had dinner so my Morfar (maternal grandfather) also was with us. I made a three course meal, using some of my favourite of mums recipes. We talked and laughed, ate and played a few games till all of a sudden it was 3.30 in the morning!
We went to bed and on the morning of my actual birthday I got woken up by Axel, mum and my sister (through skype) singing for me, with breakfast in bed and presents. Skype is amazing for this, it makes things a lot easier to take part in things. Birthday breakfast in bed has always been our family tradition, and I am so grateful to Axel who did this for me, and arranged everything so mum and sis could take part too.
I got spoilt with lovely gifts, a gorgeous breakfast and sun and blue skies all day. I think it was my grandparents who gave me a beautiful day. We drove out to a little forest and went for a lovely walk and picknick (I even enjoyed a little glass of white wine just because I could), enjoying the beautiful early autumn day, the beauties of nature and just being there.
We then drove to Axels mum and had a cup of coffee there for a while, before heading back home and having dinner. My choice, and I picked my favourite indian restaurant and it was gorgeous!

I know it sounds so silly, but I really am so overwhelmed with gratefulness towards Stevie the stoma, and the surgeons and nurses, for helping make it possible for me to be here to celebrate another year. I am also so grateful to Axel for doing so so much for me, and grateful for my family, and my friends and everyone who wished me a happy birthday one way or another. So much love it is unbelievable at times!

Thank you everyone!

Today I am so tired after the weekend, therefore I am allowing myself to have a chilled out day with my book as company! ❤

Here are some pictures from my days, everything from Stevies decorations for me, my breakfast decoration tradition, from our walk, my pretty table and a few from where I asked Axel to get a nice picture of me, and my patience in standing and smiling wears out haha

 

Igår var det min födelsedag. Jag har alltid älskat födelsedagar och att fira men sedan jag flyttade till Sverige så har jag börjat känna mig nere veckan som leder upp till min dag. Samma hände igen i år, men ju närmare det blev att böra fira – lördag kväll – så började jag känna tacksamhet istället. Efter året som jag har haft så kom jag på att om det inte hade varit för faktum att man kunde operera och att jag fick Stevie stomin, så hade jag nog inte varit här nu för att kunna fira denna födelsedagen alls. Detta året har varit ett av dom svåraste i mitt liv, både mentalt och fysiskt. Jag har varit livrädd och varit tvungen att genomgå saker jag aldrig skulle kunna drömma om att behöva göra. Förra året firade jag min födelsedag på ett spa, jag hade lite av ett skov då, men trodde att jag var på väg ur det. Att tänka sig hur året har spunnit iväg är helt galet, men att tro att jag fortfarande är här och mår så bra som jag gör är ännu mer galet!

Jag älskar födelsedagar, jag tycker allt borde firas, och till dom som klagar över sin födelsedag brukar jag säga “fira inte att du blir äldre då, fira istället att du har överlevt ett år till” – och i år är det definitivt de jag gör, firar att jag överlevt!

Jag brukar ofta känna mig så nere kring min födelsedag i Sverige för att jag saknar att ha min mamma och syster med mig på min dag, alla mina vänner och dom 3 olika festerna/utgångarna som vanligtvis blev planerade. Jag saknar att fira min födelsedag i en vecka, oavsett hur stort eller litet, omringad a människor jag älskar. Det är inte helt detsamma för mig här, mitt liv är helt annorlunda i Sverige jämfört med hur det var i England, men jag tror dock inte att jag hade klarat av allt festande längre, den orken finns inte. Men det blev en speciell födelsedag i år i vilket fall som helst.
Jag ordnade en god middag med mina kusiner i lördags, släppt loss på mitt kreativa och dekorerade bordet super vackert – jag älskar att göra sånt – med växter, blommor och små dekorationer som en gång i tiden var min mormors. Jag spelade Frank Sinatra medans vi åt så min morfar också var med. Jag tillagade en tre rätters middag med några av mina favorit recept som min mamma gjort. Vi pratade och skrattade, åt och spelade lite spel, och helt plötsligt var klockan 3.30 på morgonen!
VI gick och la oss och på min födelsedags morgon blev jag väckt av Axel, mamma och syrran (genom skype) som sjöng för mig med frukost och presenter.  Skype är fantastiskt till sånt här, det gör de så mycket lättare att ta del av saker. Födelsedags frukost i sängen har alltid varit en tradition i vår familj , och jag är så tacksam för att Axel fixade allt detta till mig, och fixade så att mamma och syrran också kunde vara med.
Jag blev bortskämd med fina presenter, en super god frukost och sol and blå himmel hela dagen. Jag tror det va mormor och morfar som fixade en sån fin dag till mig. Vi körde ut till skogen och hade en mysig promenad och picknick (jag till och med njöt av ett glas vin bara för att jag kunde), och njöt av den vackra tidiga höstdagen, och den vackra naturen och att bara vara.
Vi körde sen hem till Axels mamma och fick lite fika, och hade en mysig stund på verandan innan vi körde hem och åt middag. Självklart va de mitt val och jag valde indiskt från min favorit, och det va så himla gott!

Jag vet att det låter tramsigt, men jag är verkligen helt överväldigade av tacksamhet till Stevie stomin, och kirurgerna och sköterskorna, att dom gjorde det möjligt för mig att kunna vara här och fira ännu ett år. Jag är också extremt tacksam över allt som Axel har gjort för mig, och tacksam för min familj, mina vänner och alla som har gratulerat mig på ett eller annat sätt. Så mycket kärlek att de är ofattbart ibland!

Tack allihopa!

Idag är jag helt slut efter helgen så jag ska tillåta mig ha en dag med min bok som sällskap! ❤

Här är lite bilder från min dag, allt från Stevies dekorationer till mig, min frukost dekorerings tradition, vår promenad, min fina bords dekorering och lite från när jag bad Axel ta en fin bild på mig och jag tappar ork på att stå och le fint haha

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s